Alla har nog någon gång blivit tillsagd att skaffa sig ett liv. Jag tror den vanligaste tanken bakom den uppmaningen är att man ska sluta bry sig för mycket om onödiga saker. Märka ord? Skaffa ett liv! Köpa en virtuell ö i ett onlinedatorspel för 180.000:-? Skaffa ett liv!
Det värsta sättet att dö på, enligt mig, är att dö med ordet “vafandå?” på hjärnan. Så jag tror att jag har kommit på vad min definition av ‘att ha ett liv’ är. Att ha ett liv är att kunna ligga på sin dödsbädd och ha något att tänka tillbaka på. Och då menar jag givetvis inte vad som helst. Det måste ju vara något meningsfullt man har att tänka på. Och ungefär där slutar den här tanketråden vara en definition och övergår istället till flummigt pladder från en trött herre under nattens småtimmar.
Så, har jag ett liv? Eller är jag en av dem som behöver skaffa sig ett? Jag tror faktiskt att jag börjar få ett liv nu. Bostadsrätt och chiliplantor! Hur mycket mer meningsfull kan tillvaron bli?
