På Branteviksgatan precis vid vårt hus råder det total parkering. Det är en tvåriktad gata, men bara en bil får plats åt gången. Båda sidorna är konstant packade med parkerade bilar. På vår sida om den här vägen ligger vår brf. På andra sidan ett par andra brf:ar och en stor lekplats. Vägen korsas med andra ord flitigt.
Idag blev jag alldeles förskräckt (gubbigt, jag vet!) av hur en ung ligist i en högljudd bil körde i den trånga passagen. Det är inte helt omöjligt att Elias, när han blir äldre, ska korsa den vägen flera gånger i veckan. Jag korsar den vanligtvis ett par gånger i veckan och sikten är dålig.
Sydsvenskan skrev i torsdags att effekten av höjningen av bötesbeloppen för trafikförseelser inte blev långvarig. Och jag håller med, folk kör fortfarande som idioter. Sydsvenskan menar vidare att en svensk motsvarighet till det danska klippekortet skulle kunna vara något. Och tydligen lämnas ett sådant förslag till regeringen om några veckor.
För vad är syftet med en bot? Som jag har förstått det så är det för att man ska lära sig vad som händer när man bryter mot reglerna så att man inte gör om det. Gör man inte om det så är det ju bra. Men åker man på tre trafiksynder på tre år (exempelvis), ska man verkligen ha körkort då? Har man inte klart och tydligt lagt fram att man inte förstår då? Det vill jag mena.
Något liknande tycker jag bör gälla för felparkering. Tre felparkeringar, sedan tas bilen i beslag och säljs som metallskrot.
