Min kära son har nyligen passerat den mycket mogna åldern 17 månader. Så smått har han börjat lära sig mer och mer av konsten att översätta saker han ser till saker man kan uttala. Det rör sig givetvis om enkla saker så som vissa djur, personer och småprylar. Det är självklart oerhört roligt att han utvecklas och lär sig mer om sin omgivning, men ibland kan man ändå känna att man vill stoppa en socka i munnen på honom.
För ett par dagar sedan satt vi efter frukosten och bläddrade lite i Sydsvenskan. Plötsligt dök det på en sida upp ett av fotona från Abu Ghraib-fängelset i Irak. Artikeln den tillhörde handlade, om jag inte missminner mig, om den kvinnliga militär som fick flerårigt fängelsestraff för sina brott som fångvaktare. Och när den här bilden dyker upp, föreställandes den aktuella kvinnan hållande en fånge i koppel utbrister den käre sonen glatt:
–Vovve!
Haha, underbart!
Haha, den där historien får du berätta för honom när han blivit äldre!