För någon vecka kom jag att tänka på det här med mjukvara. Hur många olika mjukvaror har det utvecklats under historien? Även om vi inte räknar uppdateringar och mindre utökningar som nya program så skulle jag tro att kvoten (antal utvecklade program) / (antal olika, av dess program, lösta problem) är ganska hög. Alltså att det finns väldigt många program/system som löser exakt samma grundläggande problem. Om man bara kunde identifiera dessa distinkta problem-typer borde man väl i teorin kunna skriva Det Sista Programmet^TM. Alltså skriva det sista programmet som någonsin behövde skrivas. Programmet som kan lösa alla tänkbara problem som någonsin skulle kunna tänkas behöva lösas av en dator. Man kanske skulle få jobba med att anpassa användargränssnitt och annan kosmetik efter rådande normer och mode. Men i övrigt skulle världens problemlösning vara tryggad.

Nackdelen med den här tanken skulle jag väl kunna tänka mig är att mängden problem som kan behöva lösas är så astronomiskt stort att det… Jag behöver nog inte skriva mer nu.

Men, sommaren medför även ondska i surrande form, nämligen; myggan! Denna lilla blodsugare är, i min mening, vad som står mellan mänskligheten och den perfekta sommaren. Därför tänkte jag starta en kampanj. Denna kampanj tänkte jag kalla “Humanus Sticticus”.

Själv är jag en sån som aktivt jagar myggor. Ser jag en mygga i min närhet, jagar jag den och likviderar den. Jag har på senare tid kommit på att detta egentligen inte är någon långsiktig lösning i kampen mot kliandet. (För det är ju inte myggan i sig som är problemet, utan kliandet den orsakar.) Kampanjens mål är att få folk att, istället för att jaga efter alla myggor, enbart utplåna de myggor som faktiskt ger sig på människor. Detta bör ge de myggor som av genetisk anledning inte ger sig efter människor en fördel i det naturliga urvalet, vilket till slut bör leda till att vi får en ny, humanare mygga.

Kortsiktigt kanske man kan hoppas på att det selektiva dödandet sänder en signal även till de myggor som ännu inte fått den viktiga genförändringen, att don’t mess with us, and we won’t mess with you. Ett slags vapenvila med laddade vapen helt enkelt. Kanske.

Mer läsning om Stockholmsprogrammet.

Detta kan givetvis vara bra när man snackar parallella universum. Det ska ju tydligen finnas oändligt många. Då kan man ju åtminstone hålla redan på de 7 miljarder närmaste grannarnas åldrar.

Alla har ju såklart hört talas om den berömda “Äppeldryck av Ciderkaraktär”. Få har inte sett den, man reagerar inte längre på den. Men det var inte länge sedan vi upptäckte den mer diskreta “Salladslaxen”. Blandade laxslamsor som du kan slänga i en sallad utan att någon märker att den faktiskt har spenderat mer tid på ett skitigt slakterigolv än i vattnet.

Något som i vår familj börjar bli ett stående inslag (som skämt, inget annat) är Coops stekbullar. I det här fallet måste jag faktiskt berömma de stränga reglerna. Ety Coops stekbullar är av ondo. Rullat degsmet av köttkaraktär? Aldrig mer i min stekpanna!

Bara för någon månad sedan upptäckte jag en produkt som otaliga gånger legat i köttdisken framför näsan på mig och skrattat åt mig utan att jag märkt det. Scans Lantkorv. Jämfört med exemplen ovan måste jag här säga att Scan lyckats riktigt bra med sitt jobb att dölja det faktum att de bara försökt efterlikna storebror Falukorv men varit för snåla för att fläska på med köttet. Jag tror till och med att ett exemplar någon gång tagit sig över tröskeln till min boning och där ätits upp.

Svar: Cirka 200 000 000 000 000 000 000 år, eller ungefär 13 000 000 000 gånger universums bedömda ålder.

Gåta: Om vi idag uppfann en ny typ av dator som först kopplade upp sig mot Internet och sedan byggde en exakt kopia av sig själv per dag, hur lång tid skulle det då dröja innan de här nya datorerna hade tagit slut på alla addresser i IPv6?

Svar: Cirka fyra månader.

Linjär tillväxt mot exponentiell tillväxt. Coolt säger jag!

PS. Jag har räknat med den åttondedel av 2^128 addresser som definierats som Global Unicast. DS.

Problemet uppstod igår när jag satte mig och räknade lite på hur snabbt bandet egentligen skulle behöva röra sig. Dopplereffekten följer enligt Wikipedia följande formel:

(för hastigheter << c)

där är den av observatören uppfattade frekvens, frekvensen hos avsändaren, är våghastigheten i mediet, är avsändarens hastighet. Jag räknade med den trevliga C-tonen 220 Hz som grundton och ville höja den en oktav, det vill säga till 440 Hz. Löser man ut ur ekvationen ovanför blir det

med ljudhastigheten 330 m/s blir då bandets hastighet cirka 165 m/s eller 594 km/h.

Jag får nog fila lite mer på den här idén innan jag verkställer den.

Jag vet att jag inte har kört bil mycket. Och jag vet att jag inte är en duktig förare (ännu). Dessutom vet jag att jag inte är duktig på att bedöma körförmåga. Däremot tycker jag mig tydligen vara en hejare på att bedöma min förmåga att bedöma körförmåga. Undrar om den övertron har motsvarande risker som ovan nämnda övertro? Antagligen inte i lika stor utsträckning. I alla fall inte så länge man kommer fram till att man suger.

(Beklagar detta nonsensinlägg. Jag har just börjat skolan och allt som ska göras och hinnas med snurrar runt i skallen på mig.)

Enligt Lexin verkar det svenska språket inte vara det enda där det svenska ordet “mamma” faktiskt översätts till (någonting liknande) stavelsen “ma” en eller två gånger i följd. Engelska “mum”, albanska “mama”, bosniska “mama”, grekiska “μαμά”, ryska “мама”, spanska “mamá”, osv. Kan det då vara så att “mamma” inte är det första ordet som barn lär sig utan tvärt om, att det första ordet små barn lär sig faktiskt har fått betyda det det idag gör, “mamma”, som ju har varit den som med största sannolikhet har varit den som först hört det.

Ibland kan det kännas lite hämmande att filosofera över något som antagligen har ett korrekt svar, men jag gav det ett ärligt försök.

Sedan finns det metoder i de här systemen för att ta reda på vem som har tittat på vad och vem som petat på vad. Kvinnan som läste Anna Lindhs journal fick till slut böter.Jag är helt övertygad om att FRA-lagen kommer få exakt samma följder.

Men nej, jag tror inte jag är ensam om att tro att informationssystem utnyttjas. FRA-lagens begränsningar kommer givetvis kontrolleras att den följs. Precis som begränsningarna i alla andra statliga informationssystem. Och lagbrott kommer påträffas, påföljder kommer utdömmas, det är jag helt övertygad om. Men det är inte de som jag anser vara mest skrämmande. Det mest skrämmande är: Hur stort blir mörkertalet?

Ser du den? Då har du laddat ner den. Är du brottsling på rymmen nu?

Hanna hade ett liknande exempel. Hon hade en hund förut som brukade jaga igelkottar. Men vad ska en lite, fjompig knähund göra med en igelkotte egentligen? Mycket riktigt, ingenting.

Det värsta sättet att dö på, enligt mig, är att dö med ordet “vafandå?” på hjärnan. Så jag tror att jag har kommit på vad min definition av ‘att ha ett liv’ är. Att ha ett liv är att kunna ligga på sin dödsbädd och ha något att tänka tillbaka på. Och då menar jag givetvis inte vad som helst. Det måste ju vara något meningsfullt man har att tänka på. Och ungefär där slutar den här tanketråden vara en definition och övergår istället till flummigt pladder från en trött herre under nattens småtimmar.

Så, har jag ett liv? Eller är jag en av dem som behöver skaffa sig ett? Jag tror faktiskt att jag börjar få ett liv nu. Bostadsrätt och chiliplantor! Hur mycket mer meningsfull kan tillvaron bli?

Idag när jag hamnade framför TV:n råkade det bli Oprah. (I rent studiesyfte givetvis! Ahem…) Man skulle byta kanal om man ville gråta för idag skulle de bara prata om roliga saker. Och gissa vad? Jo, nämligen (ett av mina favorituttryck) sommarens trender! Så började hon lassa upp produkt efter produkt.

Alla fick sig givetvis en tydlig förklaring om vad de gjorde, vad de hette, hur mycket de kostade och vissa även vart de gick att köpa. Och den här publiken fick betalt för sina 100-tals stående ovationer de rev av under programmet. Alla i publiken fick nämligen varsin trendig strandväska (med krok för nyckelknippan!), mp3-spelare, CD-skivor (även de väl presenterade, givetvis) och lite annat krims-krams varje märkeshungrande amerikan skulle kunna riva av ett förvånat stirr med gapande mun och handflatorna på kinderna för att få lägga tassarna på.

Så kanske var det så att de där, till synes, korkade amerikanerna i publiken på TV-shop inte alls var så korkade som de verkade. De kanske helt enkelt fick med sig en splitterny Kitchen Wizard Plus™ hem för att de hade skämt ut sig i internationell TV. Grattis!

Dessutom kan jag tänka mig att några odöda kan vara ett ganska bra argument att ha i bakfickan när man ska förhandla om hyran. Det kanske rent av skulle vara ett bra område att bygga studentboenden i. De där studenterna brukar ju kunna stå ut med mycket bara de får låg hyra.

Tydligen har den här hemligheten varit känd länge, men bara av vissa människor. Albert Einstein, Isaac Newton, Martin Luther King (som ju tydligen måste haft en hemlig längtan efter att få dö blydöden) för att nämna några. Och de lyckades ju alla bra.

Det kanske smidigaste med alla liknande påhitt är att den som inte lyckas helt enkelt inte tror tillräckligt på det. Och det får den mycket praktiska följden att en non-believer som vill testa om det funkar bara kan glömma det. Allt faller om du inte tror tillräckligt. Allt du behöver göra är att köpa den här fina DVDn. Och den här boken… Och…