Skrivet: 2005-01-09

Jag går längs en halvmörk gata i Malmö. Mina händer döljs av svarta skinnhandskar. Mitt huvud av en svart mössa. På kroppen har jag svarta byxor och en svart rock. På fötterna svarta kängor. Min gångstil är rak och bestämd. Jag går snabbt. Jag vet vart jag är på väg. Framåt! Jag stannar inte och tittar på något. För jag vet var jag ska. Jag känner mig nästan som Neo i Matrix-filmerna. Svartklädd och tuff. På väg mot något våldsamt, hedersfyllt och livsfarligt mål. Plötsligt upptäcker jag vad jag har i min vänstra hand. En vit påse med röda julbockar på från Hemtex. Välkommen ner på jorden, Manfred.

Historien upprepar sig. Det är inte första gången etablerad nöjesindustri vill hämma utvecklingen. Tack för den Foad.

Click here to view the video on YouTube.

Det första systemet för mobiltelefoni utvecklades i Sverige år 1956. Dock var inte tekniken mogen att lanseras förrän ett kvarts sekel senare på 80-talet. De första modellerna satt monterade i bilar, främst på grund av att batterierna som behövdes för att driva dem inte var mobila nog. Sakta men säkert blev mobilen konkbar, släpbar och till sist alldeles bärbar. Enligt SCB hade våren 2006 96% av Sveriges befolkning i åldrarna 16-74 år tillgång till mobiltelefon.

I industriområdet i Östra Sorgenfri såg vi idag en sorglig syn. Ett tydligt exempel på slit-och-slängkulturens svek mot trotjänare. En relik från den pre-mobiltelefoniska eran:

Källor: Tekniska museet, Wikipedia, SCB