April 6th, 2009 mejf
Jag råkade härom dagen snubbla på något jag tyckte var intressant. Det är ju onekligen så att fildelningen debatteras för fullt nu, och har gjorts så de senaste åren. Men det finns en aspekt på frågan jag tycker har kommit i skymundan.
Jag skulle utan problem kunna skriva ett kort litet program som “krypterar” en fil, låt oss kalla den M, med en nyckel, låt oss kalla den K, som är helt slumpmässigt genererad av mig. Resultatet av denna kryptering blir en ny fil, låt oss kalla den C, som innehåller, vad som vid första anblicken ser ut som, skräp. Visst, det är fortfarande samma innehåll som i filen M, förutsatt att man har rätt nyckel för att dekryptera filen. Så var M upphovsrättsskyddad (exempelvis av Bitney), bör C vara det också. Och dekrypterar jag den krypterade filen C med nyckeln K så får jag tillbaka filen M. Så långt allt finfint.
Men antag nu att det här programmet kan generera en annan nyckel, som vi kallar K2, som, när den används för att dekryptera C ger en helt annan fil M2, vilken innehåller en låt med Madonna. I detta fall blir det uppenbart att upphovsrätten för den krypterade filen C tillhör Madonna.
Frågan blir nu, givetvis, vem har rätt att stämma mig? Madonna eller Britney? Är kryptotexten verkligen upphovsrättsskyddad? Eller är det i själva verket nyckeln till kryptotexten som ägs av respektive artist? Sannolikt inte. Om jag vill skulle jag kunna byta ut min slumpgenererade nyckel mot en redan befintlig nyckel, som genererats för något helt annat verk och då skulle den nyckeln dessutom kunna dekryptera en fil innehållandes en låt av, exempelvis, Metallica.
Det jag efterfrågar i debatten är därför, huruvida det verkligen är möjligt att ha upphovsrätt på digitalt material. Matematik sågar frågan vid fotknölarna. Ett verk kan ha flera olika representationer. Oändligt många faktiskt. Är alla dessa upphovsrättsskyddade? Med rätt nyckel kan en fil som innehåller en låt med Metallica dekrypteras till en fil som innehåller en låt med Britney Spears.
När jag skriver att “jag skulle utan problem kunna”, så menar inte jag att jag är något computer wizz. Det är bara ett väldigt enkelt program att slänga ihop om man kan något programmeringsspråk och känner sin XOR. Jag har för skojs skull slängt ihop ett sånt program. Jag misstänker att ingen av er kommer orka testa det, men det gör exakt det som beskrivs ovanför.
Genom att köra kommandot java CCrypt fil1 fil2 får jag ut tre filer. C, som innehåller kryptotexten, K som innehåller nyckeln för att få ut fil1 ur C samt K2 som innehåller nyckeln för att få ut fil2 ur C. Genom att sedan köra kommandot java CDeCrypt K2 C får jag tillbaka fil2 och motsvarandet för K och fil1.
Det jag råkade stöta på häromdagen var OFF System. De har implementerat den här principen till fullo. OFF System är ett fildelningsprogram som delar upp filer i mindre block och sedan kombinerar dem hej vilt med andra filer. Data lagrad i OFF System kan således inte direkt sägas tillhöra någon, då datan kan tillhöra flera olika verk. Och den data som inte tillhör flera verk är slumpgenererad av systemet självt, och således inte upphovsrättsskyddad. Projektet är dock outvecklat och användarovänligt. Men det är en intressant idé och skulle nog kunna bli något stort.
Posted in Observerat, Teknik | Tags: britney, fildelning, kryptering, madonna, off system | 6 Comments »
(för hastigheter << c)
är den av observatören uppfattade frekvens, 
frekvensen hos avsändaren, 
är våghastigheten i mediet, 
är avsändarens hastighet. Jag räknade med den trevliga C-tonen 220 Hz som grundton och ville höja den en oktav, det vill säga till 440 Hz. Löser man ut 
