mejf.net

Jag och Hanna har under en längre tid roat oss på bekostnad av alla dessa matvaror som inte riktigt når upp till sina storasyskons nivåer. Inom EU kan produkter få så kallat “särartsskydd”. Det innebär att en produkt inte får använda den skyddade produktens namn om den inte uppnår vissa mål. “Falukorv” måste, exempelvis, enligt SvD, innehålla minst 40 % kött. (Sedan får kött i sig innehåll 25 % fett samt 25 % bindväv, men det är en annan fråga.) Marknadsförarna har i olika fall varit mer eller mindre framgångsrika i sitt ettikettskapande för dessa halv-produkter. (Insamlandet av dessa exempel skulle man antagligen kunna basera en helt egen blogg på, men här får det bara ett inlägg.)

Alla har ju såklart hört talas om den berömda “Äppeldryck av Ciderkaraktär”. Få har inte sett den, man reagerar inte längre på den. Men det var inte länge sedan vi upptäckte den mer diskreta “Salladslaxen”. Blandade laxslamsor som du kan slänga i en sallad utan att någon märker att den faktiskt har spenderat mer tid på ett skitigt slakterigolv än i vattnet.

Något som i vår familj börjar bli ett stående inslag (som skämt, inget annat) är Coops stekbullar. I det här fallet måste jag faktiskt berömma de stränga reglerna. Ety Coops stekbullar är av ondo. Rullat degsmet av köttkaraktär? Aldrig mer i min stekpanna!

Bara för någon månad sedan upptäckte jag en produkt som otaliga gånger legat i köttdisken framför näsan på mig och skrattat åt mig utan att jag märkt det. Scans Lantkorv. Jämfört med exemplen ovan måste jag här säga att Scan lyckats riktigt bra med sitt jobb att dölja det faktum att de bara försökt efterlikna storebror Falukorv men varit för snåla för att fläska på med köttet. Jag tror till och med att ett exemplar någon gång tagit sig över tröskeln till min boning och där ätits upp.