Min kära son har nyligen passerat den mycket mogna åldern 17 månader. Så smått har han börjat lära sig mer och mer av konsten att översätta saker han ser till saker man kan uttala. Det rör sig givetvis om enkla saker så som vissa djur, personer och småprylar. Det är självklart oerhört roligt att han utvecklas och lär sig mer om sin omgivning, men ibland kan man ändå känna att man vill stoppa en socka i munnen på honom.

För ett par dagar sedan satt vi efter frukosten och bläddrade lite i Sydsvenskan. Plötsligt dök det på en sida upp ett av fotona från Abu Ghraib-fängelset i Irak. Artikeln den tillhörde handlade, om jag inte missminner mig, om den kvinnliga militär som fick flerårigt fängelsestraff för sina brott som fångvaktare. Och när den här bilden dyker upp, föreställandes den aktuella kvinnan hållande en fånge i koppel utbrister den käre sonen glatt:

–Vovve!

En kvart innan demonstrationståget anläder står poliser och håller möte i närheten av korsningen Amiralsgatan – Östra Farmvägen/Norra Grängesbergsgatan. Notera lastbilen nere till höger i bild. Den körde ut alla tillfälliga vägskyltar som ställdes ut. Intressant!

Tåget har börjat rulla. Väldigt mycket folk!

Elias och Hanna lutar sig ut över räcket för att se tåget passera.

Tåget tätnar.

Ett tag gick det inte att se änden på tåget åt något håll. Detta är taget mot Rosengård…

…och detta in mot stan med ett par sekunder mellan.

Det är inte ofta korsningen i fråga ser ut som den gör idag.

Sist i tåget kom dessa sju(!) piketbussar rullandes. Betryggande!

Mer går att läsa i exempelvis Sydsvenskan, Aftonbladet och SvD 2.

]]> http://mejf.net/2008/09/esf-demonstrationen-sedd-fran-luften/feed/ 3 http://mejf.net/2008/08/notskalet/?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=notskalet http://mejf.net/2008/08/notskalet/#comments Sat, 16 Aug 2008 22:14:00 +0000 mejf http://mejf.net/?p=303

Jag var på lekplatsen med Elias idag. Någon hade slängt ett nötskal i sandlådan. Det ligger ofta skräp i sandlådor tycker jag. Man kan säga att ett nötskal i sandlådan är sandlådan i ett nötskal.

Elias (min son) har länge kunnat säga ordet “mamma”. Jag minns inte exakt hur länge, men länge i alla fall. Jag och Hanna har kommit fram till att han länge sa ordet utan att egentligen veta vad det betyder. Han har mest bara satt ihop stavelsen “ma” flera gånger efter varandra och på så sätt “råkat” bilda ordet i fråga. Det har fått mig att fundera.

Enligt Lexin verkar det svenska språket inte vara det enda där det svenska ordet “mamma” faktiskt översätts till (någonting liknande) stavelsen “ma” en eller två gånger i följd. Engelska “mum”, albanska “mama”, bosniska “mama”, grekiska “μαμά”, ryska “мама”, spanska “mamá”, osv. Kan det då vara så att “mamma” inte är det första ordet som barn lär sig utan tvärt om, att det första ordet små barn lär sig faktiskt har fått betyda det det idag gör, “mamma”, som ju har varit den som med största sannolikhet har varit den som först hört det.

Ibland kan det kännas lite hämmande att filosofera över något som antagligen har ett korrekt svar, men jag gav det ett ärligt försök.