Inte helt sällan inom mitt område av studier är det problem man ska lösa. Dessutom problem kan ofta delas in i grupper av problem där de olika problemen har olika metoder för hur de ska lösas. Ibland kan en grupp problem ha som lösning att man omformulerar problemet och joxar runt det lite grand så att det ser ut som en annan grupp av problem som går att lösa mer direkt.

För någon vecka kom jag att tänka på det här med mjukvara. Hur många olika mjukvaror har det utvecklats under historien? Även om vi inte räknar uppdateringar och mindre utökningar som nya program så skulle jag tro att kvoten (antal utvecklade program) / (antal olika, av dess program, lösta problem) är ganska hög. Alltså att det finns väldigt många program/system som löser exakt samma grundläggande problem. Om man bara kunde identifiera dessa distinkta problem-typer borde man väl i teorin kunna skriva Det Sista Programmet™. Alltså skriva det sista programmet som någonsin behövde skrivas. Programmet som kan lösa alla tänkbara problem som någonsin skulle kunna tänkas behöva lösas av en dator. Man kanske skulle få jobba med att anpassa användargränssnitt och annan kosmetik efter rådande normer och mode. Men i övrigt skulle världens problemlösning vara tryggad.

Nackdelen med den här tanken skulle jag väl kunna tänka mig är att mängden problem som kan behöva lösas är så astronomiskt stort att det… Jag behöver nog inte skriva mer nu.

För många år sedan när jag för första gången försökte “wappa” med min T630 fick jag följande mycket besynnerliga felmeddelande:

“Sidan är för stor för att laddas. Välj en annan länk.”

Tror min stackars mobiltelefon att jag inte har bättre koll på vad jag vill göra ute på nätet än att jag bara helt enkelt kan välja en annan länk?

Men ännu mer förvånad blev jag härom dagen då jag fick exakt samma felmeddelande på min, näst intill, sprillans nya W660i. Sony Ericsson har ändå haft fyra år på sig att utveckla sin mjukvara, men misslyckats så med ett simpelt litet felmeddelande.