Elias (min son) har länge kunnat säga ordet “mamma”. Jag minns inte exakt hur länge, men länge i alla fall. Jag och Hanna har kommit fram till att han länge sa ordet utan att egentligen veta vad det betyder. Han har mest bara satt ihop stavelsen “ma” flera gånger efter varandra och på så sätt “råkat” bilda ordet i fråga. Det har fått mig att fundera.

Enligt Lexin verkar det svenska språket inte vara det enda där det svenska ordet “mamma” faktiskt översätts till (någonting liknande) stavelsen “ma” en eller två gånger i följd. Engelska “mum”, albanska “mama”, bosniska “mama”, grekiska “μαμά”, ryska “мама”, spanska “mamá”, osv. Kan det då vara så att “mamma” inte är det första ordet som barn lär sig utan tvärt om, att det första ordet små barn lär sig faktiskt har fått betyda det det idag gör, “mamma”, som ju har varit den som med största sannolikhet har varit den som först hört det.

Ibland kan det kännas lite hämmande att filosofera över något som antagligen har ett korrekt svar, men jag gav det ett ärligt försök.